Vi var precis ute på balkongen och tände ett ljus för mamma som dog idag för 16 år sedan. När vi tände ljuset hörde jag en massa gäss och tittade upp emot himlen och fick syn på en hel drös som kom flygande i V-formation. Det kändes på nåt sätt väldigt mäktigt.
Idag är första dagen som älsklingen är tillbaka på jobbet igen efter ett par dagar med förkylning och feber. Lite tråkigt tycker jag. =( Jag njöt faktiskt av att ha honom hemma längre än bara över helgen. Känns så tomt här nu utan min älskling. Men som tur är så har jag min lilla älskling kvar och min stora älskling kommer ju hem om ett par timmar igen. =)
Reklam i allmänhet tycker jag är irriterande som fan, men den nya reklamen från posten är urbota dum tycker jag!
Pratpost... Du pratar och datorn skriver, sedan skickas det iväg med posten. Den riktiga posten. Är det inte roligare att få ett brev som någon har skrivit för hand? Jag tycker i alla fall att det är det som är charmen med att få brev, att man ibland måste anstränga sig lite för att se vad det står. Jag skulle i alla fall 100 gånger hellre få ett handskrivet brev än ett som man har pratat in och datorn har skrivit. Annars kan jag ju lika gärna få ett mail.
Fick hem vi föräldrar i brevlådan och såg en liten ruta som fick mig att må bra.
Det stod så här;
"Att vara bebismamma är...
... att öppna ytterdörren med ena bröstet hängandes ut och ändå inte skämmas.
... att komma på sig själv med att gå och nynna på -Här dansar herr gurka- helt ofrivilligt.
... att ge sig ut i affärer för att utöka sin skrala garderob och komma hem med 5 bodies i storlek 68.
... att efter några hysteriskt tidiga morgnar vakna 5:45 och tycka att det är världens sovmorgon.
... att ordet snabbmat får en annan betydelse. All mat slinker ner snabbt.
... att välja café efter plats för barnvagn istället för utbudet.
... att upptäcka att digitalkameran är fylld av bilder på en enda liten person.
... att älska någon så hjärtat svämmar över - någon som dessutom kräks på dig varje dag."
Jag känner mig som världens mest värdelösa mamma!
Jag vet att så inte är fallet, men när jag inte kan ge mitt barn tillräckligt med mat så börjar jag undra vad jag egentligen är bra till.
Det går fortare och fortare varje dag. Hon äter tills det är slut. I söndags tog det slut innan det var dags att gå och lägga sig, idag tog det slut första gången vid lunch, andra gången på eftermiddagen och igen nu på kvällen. Jag har inte tillräckligt med mjölk och det gör mig jätteledsen. Vill ju kunna ge mitt barn mat!
Nu är påsken över och det känns mycket trist. Min kära syster och hennes fina fästman var här hela helgen och det var rena semestern för mig. =) Saknar dem massor, det var så kul att ha dem här! Som tur är så får vi ses om tre veckor igen, då är det vår tur att åka ner till dem. Det som står på menyn då är deras bröllop. =) Ska bli så kul att få se dem gifta sig!
Nu sitter jag här hemma med en jättesnorig liten tös och varvar amning och blöjbyten med att suga ut snor ur lillans näsa med en nässug, samtidigt som jag väntar och hoppas på att tiden ska gå fortare så att min fina man ska komma hem från jobbet så vi får umgås lite med honom.
Stackars liten hade det inte alls lätt i natt. Ville inte alls ligga själv i sin säng, hon ville inte ens gå in i sovrummet. Varje gång jag försökte så började hon skrika som om hon hade fruktansvärt ont någonstans. Det blev att stanna kvar i vardagsrummet tills hon somnade för att sedan gå in och lägga sig.
Jag somnade både en och flera gånger i soffan innan hon gjorde det. Men tillslut så gick det som jag ville och jag kunde bädda ner henne i sin säng och jag kunde krypa ner och känna värmen från min älskade man.
Kan tänka mig att han hade svårt att sova igår när hon skrek så mycket, men det var bra att han somnade och fick sova hela natten. Vill ju inte att han ska sitta och sova när han sitter bakom ratten.
Det var ganska skönt när vi klev upp ur sängen och kunde börja den här dagen. Idag är vår kära dotter på mycket bättre humör och jag har världens mest underbara man. Jag fick ett så fint sms av honom idag på förmiddagen. När jag läste det så blev jag aldeles varm i hela kroppen och tårarna började rinna nerför kinderna.
Nu har jag varit vaken i tre timmar utan att kunna somna om, varit vaken sen 04:30.
Det enda som hörs just nu är en konstig fågel som sitter utanför fönstret och försöker imitera en uggla och snarkningar från rummet intill där min styvson och hans fästmö ligger och sover gott.
Älsklingen har åkt till jobbet och jag hann ta en kopp te tillsammans med honom innan det var dags för stackaren att bege sig ut på sin "fruktrunda" som han har varje måndag. Jag tycker att det är fruktansvärt mysigt att få en stund tillsammans med honom på morgonen. Även om vi inte säger så mycket till varandra så vet jag att han uppskattar mitt sällskap lika mycket som jag uppskattar hans.
Nu sitter jag mest och väntar på att något ska hända. Exakt vad vet jag inte. Värkar, hungerkänslor, sprittande inspiration till att hitta på någonting eller bara på att få somna om. Vi får väl se vad som händer.
Jag vill ha min bebis nu!!! Jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa denna lilla varelse som ligger inne i min mage och sparkar. KOM UT NU!!!
Solen fullkomligt exploderar utanför fönstret. Det är så underbart med all denna sol! När man har såna här fina dagar så kan man ju faktiskt stå ut med att ha en dag som igår, med regn och rusk. Bara det kommer en sån här dag som väger upp allt det gråa.
Sitter just nu i köket och försöker skriva på mitt projektarbete till skolan som ska vara klart i maj, lyssnar på peppig musik och solen bara strålar.
Snart är det dags att fylla på med mat så busen i magen kan fortsätta växa som hon ska. Nu är det inte lång tid kvar tills vi får se henne. =) Mindre än två veckor till beräknat plopp-datum, närmare bestämt 11 dagar. Min kära syster, hennes sambo, jag och min man har slagit vad om när hon ska ploppa.
Syrran har sagt 18:e mars, min man har sagt den 22:a, syrrans sambo har sagt 24:e och jag har sagt den 27:e. Vi får se vem som kommer närmast. =)
Så är det för mig i alla fall.
Allting bara kostar pengar hela tiden. Mer och mer. Hela tiden.
Visst vore det skönt att vinna en stor summa pengar så man slapp få ont i magen varje gång något ska betalas. Men det lär ju aldrig hända.
Pengar är deprimerande!
Nu har jag semester i tre veckor innan bebisen är beräknad. Måste säga att det känns mycket konstigt att gå hemma trots att jag inte är sjuk. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag börja klättra på väggarna. Men samtidigt är det skönt att få vila upp sig innan lillan ska komma ut. Känns som att det kan beövas, även om det känns konstigt att inte gå till jobbet imorrn.
Nu kan det hända när som helst. Snacka om att jag blir nojig så fort det känns lite annorlunda mot vad det brukar göra. Snart är hon här. =)
Hur kan man vara så oändligt trött som jag är just nu och har varit det senaste dygnet? Allt jag vill är att sova.
När jag kom hem från jobbet igår landade jag i soffan i vardagsrummet en stund med goda intentioner på att jag skulle laga mat så att den var färdig när älsklingen min kom hem. Vid tre, halv fyra nån gång kunde jag inte hålla ögonen öppna längre utan gick in och lade mig på sängen för att ta en tupplur, fortfarande med planen på att maten skulle vara färdig när älsklingen kom hem. Mina planer stämde tyvärr inte alls överens med verkligheten.
Huvudet bultade, det bränndes på insidan av ögonlocken, ryggen och bäckenet värkte och det var disco i min mage.
När min älskade man kom hem vid halv sju så låg jag fortfarande kvar i sängen. Jag fick direkt dåligt samvete. Maten skulle ju vara klar nu. Älsklingen lade sin kind mot min och gick sedan för att hämta febertermometern. Självklart hade jag feber.
Som tur är så har jag en underbar familj. Sebbe och hans fästmö hade gjort i ordning i köket, satt igång och tömt diskmaskinen för att fylla på den igen och plockat undan så fint. Älsklingen min lagade jättegod lasagne och jag behövde inte göra någonting.
Idag är det 40 dagar kvar till beräknat "plopp-datum". Nu börjar det verkligen kännas som att vi har bakat färdigt. Börjar bli tungt!
Det närmar sig "plopp-datum" ännu mer nu. Det känns i kroppen kan jag säga. Är så sjukt trött, så det gäller väl att passa på att sova så mycket som möjligt medan jag kan. Zzz.
Jag gjorde en uppdatering av telefonen då den krånglade genom att stänga av sig själv och ändra klockan av sig själv. Detta resulterade i att allt, då menar jag precis ALLT, försvann från telefonen. Tack och lov så finns det internet så att man kan höra av sig till folk och få telefonnr. av dem i alla fall. Vissa kan man ju faktiskt leta fram själv också. 
Så om du har mitt nr. och läser det här kan du väl skicka ett sms till mig så jag får ditt nr. igen. Glöm inte tala om vem det är som skickar, annars har jag ingen koll på vilket nr. som hör till vem.
I tisdags var det 70 dagar kvar till beräknad förlossning, exakt 10 veckor.
Jag var på MVC och träffade läkaren. Det resulterade i fortsatt sjukskrivning på 50% i sex veckor till. Det behövs kan jag säga.
Sen en och en halv timme senare var det dags att träffa barnmorskan. Lite skumt med tiderna, men det var ganska skönt att båda tiderna var på samma dag. Men det bästa var att kära syster-yster var med. Bea kom nämligen upp från Gbg samma dag så vi passade på att ta en fika mellan besöken på MVC. =)
Förlossningen närmar sig med stormsteg och jag blir bara mer och mer pirrig. Men det är väl så det ska vara. =)
