THOUSANDS OF FREE BLOGGER TEMPLATES »

fredag 18 september 2009

Nu så...

Nu börjar det äntligen gå åt rätt håll med den här förbannade förkylningen.
Har varit sängliggande i stort sett hela veckan, med feber och ont i halsen.
Tror inte att det har varit grisen. Jag har i alla fall inte gått runt på kvällarna innan läggdags och grymtat. *nöff, nöff*
Nu känns det i alla fall äntligen som att det börjar gå åt rätt håll. Första morgonen som jag inte vaknar i feberyra och undrar vart hunden och ungarna har tagit vägen.
Har lyckats äta något idag också. Bara det är ju framsteg. Har nämligen levt på te med honung den här veckan och alla jag har pratat med har skällt på mig för att jag inte har ätit. Jag vet att jag måste äta för att bli frisk, men min mage blir ungefär som i reklamen för migrännässprayen. Ingenting kommer ner. Så jag är ganska tacksam över att jag har kunnat dricka te i alla fall.
Nu tror jag att jag ska våga mig på ett par steg ute i höstsolen, för jag är extremt trött på att vara instängd här hemma.

söndag 13 september 2009

Den här sitter fast i min hjärna!!!

http://www.youtube.com/watch?v=8a13-JbxC98&feature=fvw

onsdag 9 september 2009

En underbar dag!!!

Idag har varit en helt underbar dag. Helt och hållet tvärt emot gårdagen.

Dagen började med kaffe tillsammans med älsklingen och ett par huvudvärkstabletter. Det löste problemet med huvudvärken. SKÖNT!

Solen strålade och det verkade bli en varm dag, så jag skickade iväg ett sms till mina fina kollegor och frågade om vi inte skulle ta en heldag ute i solen. Jättegärna fick jag till svar. Ännu skönare tänkte jag.

Barnen var ungefär som igår fast nu var vi ute hela dagen så det kändes inte alls lika jobbigt som igår. Det är så mycket lättare att sära på dem när det är lite större yta att röra sig på än bara våra två "små" rum inne på förskolan. Det mest häpnadsväckande med arbetsdagen var att alla faktiskt hann ta rast idag. Det var skönt att få vädra skallen lite. När jag kom tillbaka efter rasten var det dags för mellanmål och barnen var mycket gladare än på förmiddagen. Då blev det kramkalas. Tänk att det värmer så mycket med en kram. Helt underbart!

Efter jobbet stod jag och två kollegor utanför jobbet och pratade en stund. Alltid trevligt att reflektera lite om hur dagen har varit och höra hur de andra grupperna har haft det. Ännu fler mysiga kramar och glada miner. Det var en trevligt skön känsla att ta sig hem där ifrån, till skillnad mot den där trötta "skönt att jag slipper det här nu" känslan.

När jag kom hem och klev innanför dörren så blev jag överaskad till tusen av min underbara älskling. Jag fick på mig en ögonbindel och blev inledd i sovrummet där jag kände doften av tända ljus. Jag blev avklädd och lagd på sängen...

...vi avslutade med att jag fick ett löfte om mer, lite senare. Jag tog av bindeln, drog på mig morgonrocken (som älsklingen för övrigt har sytt själv) och gick ut ur sovrummet. När jag kliver in i vardagsrummet så är det första som slår emot mig doften av läder, sen slår det mig att våra nya soffor står på plats. Jag blev grymt förvånad och visste inte vart jag skulle göra av mig själv, så jag bara sken som en sol och gav min älskling en stor kram.

Älsklingen gick ut i köket och lagade en god middag som vi åt i köket. "Har du planerat det här hela dagen?" undrade jag. "Japp, jag har ju det." fick jag till svar.

Nu har jag ätit glass, suttit och svurit över att Zlatan är så grymt överskattad som fotbollsspelare och skrivit allt det här, så nu är det dags för mer mys med mitt hjärtas skatt och lite idol.


FAN VAD JAG ÄLSKAR DIG ANDERS!!!

tisdag 8 september 2009

Usch vilken dag!!!

Det har varit en otroligt tung och jobbig dag idag.

Blixtrande huvudvärk.
Ont i ryggen.
Sträckning i ljumsken.
Krävande föräldrar som antingen frågar för mycket eller inte säger ett pip.
Barn som man bara vill klubba ner för att de inte kan lyssna, göra som man säger eller sluta rivas, bitas, slåss, bråttas, knuffas eller dra varandra i håret.
Jag och min närmsta kollega tyckte tillslut att vi kunde ha ihjäl varandra så fick barnen göra detsamma bäst de ville.
Sen fick jag äntligen gå hem.
Jag kom ner i tunnelbanan och där väntade räddningen! En otroligt varm kram från mitt Solsken. Allt som hänt under dagen bara smälte och rann av mig som vatten på en gås.
Vet inte vad jag skulle göra utan dig vännen. Hur ska jag klara mig när du flyttar upp?
Det är inte för intet som du är mitt Solsken.