Väntar på att nåt ska hända...

Vet bara inte vad än.
På schemat idag står tvättstugan kl. 13-16 och en promenad hem till päronen för att se hur det är med pappa. Han fick en pacemaker insatt i torsdags.
Jag har aldrig tänkt på min pappa som gammal, han har alltid varit min hjälte. Det var han som tog hand om oss när mamma gick bort för 15 år sedan och han har aldrig svikit. Inte mig i alla fall, jag kan ju tyvärr inte tala för mina syskon på den punkten. Men jag vet att de älskar honom. Nu när pappa har fått sin pacemaker så har jag fått mig en tankesällare. Min stora, starka pappa känns helt plötsligt ganska liten. Det känns konstigt... men samtidigt lite passande och det känns ännu konstigare. Han har gått från stora, starka pappa till söta morfar. Han kommer bli en bra morfar. =)