Min fina lilla ängel. Alltid är hon på glatt humör och har aldrig långt till skratt.
Igår när jag frågade henne om hon kunde säga pappa så tittade hon på mig med ett stort leende och låtsades hosta. Det är hennes och älsklingens grej. Hon fejkhostar för att få uppmärksamhet och älsklingen hostar tillbaka, och sedan skrattar de tillsammans.
Jag provade det idag igen och fick samma resultat. Jag frågade om hon kunde säga pappa och hon log med hela ansiktet och fejkhostade. Trots att hon bara är ca. 6 månader så kan hon ändå koppla ihop hostleken med sin pappa, när han inte ens är hemma. Det är häftigt att få se hur hennes hjärna utvecklas och hur hon samspelar med allt runt omkring.
