Vad hände?

Hur fan kan jag ha blivit
så jäkla otränad att jag
får träningsvärk av
en promenad?!?

Äntligen semester

Japp, idag är första dagen på semestern. Det kändes jättekonstigt att älsklingen åkte iväg och jobbade idag och jag fick vara kvar hemma. Utan att vara sjuk...
Jag fösöker ta vara på tiden på bästa sätt för att få timmarna att gå tills min fina man är hemma igen.


Morgonen började med en kopp kaffe tillsammans med min älskling och när han åkte iväg till jobbet gjorde jag i ordning mackor med ost och hallonmarmelad. Slurp sade det, sen var de borta. Efter frukosten satte jag på mig träningskläder och gick ut på en promenad med syftet att ta reda på hur den nya gång- och cykelvägen i området såg ut. Nästan exakt en timme var jag ute. Ganska bra timat för att inte ha någon klocka med sig ut måste jag säga. Det blev en runda på 4,34km. På den sträckan hann jag gå 7124 steg.


Nu har jag duschat och sitter och väntar på att brorsan ska ringa. Så får vi se om han har tid att träffas idag.

Tänk så FEL man kan ha!

Jag trodde att den här veckan skulle bli lugn och skön. Det är ju trots allt sista veckan innan semestern. Jag har fyra barn kvar från min avdelning, så rent logiskt borde det ju vara jag och dem hela veckan. Hade sett fram emot att få umgås med dessa fyra små trollungar och bara mysa. Men nej då! Tänk så fel man kan ha!
Istället för att ha ett lugnt avslut med "mina" barn så har jag kollegor som inte orkar hålla ut i fem ynka dagar, så att alla kan få en lugn vecka, utan ringer och säger att de är sjuka. Så jag måste ta hand om "deras" barn också. Sjuka, my ass!?! Det tror jag inte ett dugg på! Ren och skär lathet skulle jag vilja kalla det.

Tack för den, dra åt helvete! Efter sommaren blir det andra bullar. Det kan ni räkna iskallt med.


Som tur är så finns det några få som gör det värt att hålla ut dessa sista dagar. Synd att ni inte kommer tillbaka efter sommaren! Jag kommer sakna er massor!