Ledsen

Det är mycket nu...
Så otroligt skönt att jag kan luta mig mot min underbara man när det stormar!
Men jag är ledsen. Han är nog också lite ledsen.

Äntligen fredag!

Jag har gått runt hela veckan och längtat efter fredag. Den tiden då man får gå hem från jobbet och ta helg. Men vilken j**la tid det skulle ta då!
Fick jobba över igår för att jag har kollegor som inte kan tänka och komma in på förskolan i tid så att man kan gå när man slutar.
Fick komma tidigare idag för att hjälpa en annan kollega som hade varit helt själv i en och en halv timme på morgonen annars.
Fick jobba över idag igen av samma anledning som igår. TÄNK!!! Använd hjärnan för i helvete! Hjärnan är inte bara något som ligger och skvalpar inne i huvudet. Den går faktiskt att använda till annat än som skallra.
Vill bara att min älskade man ska komma hem, han har inte heller haft en direkt spännande fredag.

Börjar bli nervös.

Älsklingen fyller år nu på måndag och jag är väl förberedd med present och kort sedan en vecka tillbaka, men jag börjar bli nervös nu. Jag vill och hoppas verkligen att han ska tycka om sin present! Men om jag känner honom rätt så behöver jag nog inte oroa mig.

Fast det här med nervositet är en underlig företeelse...
Just det här med hur man påverkas så påtagligt rent fysiskt av något som helt klart bara är psykiskt. "The mind plays wonderus tricks on the body".
Det går säkert att förklara ur en vetenskaplig synvinkel med alla hormoner och allt annat underligt som finns i kroppen, men det ger ju fortfarand inte en godtagbar (tycker jag) förklaring på varför man känner sig som man gör i hela kroppen när man är nervös.

Trodde för övrigt att jag hade slutat med att bli nervös. Kommer som en chock vaje gång.